Jag Bloggar, alltså finns jag!

Japp så var jag här igen då.. med passande bild och allt.. (det är jag som är i mitten , om det är någon som undrar).
Jag har funderat en del över det här med bloggandet idag, är det någon som kommer att läsa det jag skriver och hur vet jag om det är någon som gör det? Ska jag tipsa mina vänner? Fyller det hela någon funktion? Vad ska jag skriva om? – jag menar jag har inte så speciellt spännande liv att fylla ut cyberrymden med. Visst jag kan skriva om mina promenader (som idag är uppe i ca 4 timmar), vilken mat vi äter (Flygande Jacob) och hur kär och lycklig jag är, vilken lycka det är med barn osv. men vem bryr sig? Tipsar jag mina vänner om detta lilla skrivande kan jag inte skriva av mig ev. ilska på dem.. Vi får väl se vad jag gör. En sak jag ska försöka skriva om är dagens goda gärning. Jag försöker nämligen alltid göra minst en god gärning varje dag. Dagens gärning är visserligen lite diffus om den ska kategoriseras som en sådan. Det handlar nämligen om att jag hade en liten sovmorgon i morse, men det var svårt att sova därför att lilla E härjade runt för fulla muggar i 130 och C var visst otroligt trött. Så jag steg upp klädde på mig, tog mig lite nyttig fil och tog barn och hund med mig ut så han skulle få sova i lugn och ro. Detta innebar att vi knatade runt i 2 timmar och avslutade det hela med att sitta och mysa ute i solen , nere på gården. Väl inne så möttes vi av en nyvaken men mycket gladare C, frid och fröjd i stugan med andra ord! Frågan är då om detta var en god gärning eller något jag gjorde för att jag skulle slippa höra en massa – nej, gör inte så, osv.? Det kanske rent utav bara var själviskt, inte alls en god gärning? Börjar jag fundera kan jag vända på saker i all evighet. Detta är något som förföljer mig i allt jag gör, något som gör att jag egentligen borde bli diplomat eller något liknade. Jag kan nämligen alltid se och förstå båda sidor av saker och ting, om det är bra eller dåligt, det vet jag inte men det gör att jag oftast inte kan ta en sida i vissa argumentationer, politiska visioner eller ideologier (vem har sagt att det ska vara lätt). När jag tänker efter är väl mitt yrkes val ett väldigt bra val för mig, lärare i samhällskunskap och religion, två ämnen som verkligen kräver att man som lärare kan vara opartisk och vara trovärdig i sin undervisning. Sen var det bara att hitta ett jobb…. Föräldraledigheten går ut om en månad, nu har jag väl inga direkta förhoppningar om att ha ett jobb då men jag hoppas innerligen att jag har ett när höstterminen dra igång. Bara den historien är väl värd att berätta, men det tar jag vid ett annat tillfälle. Nu ska jag äta Mango, en frukt jag lärde mig att älska när jag var i Etiopien.
Så om någon läser detta, då finns jag!!!