Tårtan!

Rallytuppar och Nalle Phu..

Då var kalasandet över ”på riktigt”, födelsedagen för E har passerat och hon har blivit ett år! Den stora dagen firades med en lång promenad i den nya vagnen, en sulky med Tiger och Nalle Phu på. Eftersom vi snart ska flytta till storstan måste vi ha en smidigare vagn.. (skojade bara, det behövdes en smidigare vagn, men inte av den anledningen) Under promenaden träffade vi på en kompis till Sprätten så dom fick leka och busa hejvilt. Sedan bar det av inåt stan för att inhandla lök till kvällsmaten och ben till sprätten. På vägen hem bokade vi även en släpkärra till flytten nästa fredag. Det finurliga med denna bokning är att släpkärran får lämnas på en mack i Stockholm. Väl hemma ringer telefonen och det är mina kusiner från landet som meddelar att de tänker komma och provsmaka tårtan (cheesecake). Innan de kommer hinner vi käka och lagom som detta intagande av proviant är klart tittar pudeln och hans matte in med paket till E. Viket paket sen! Det var en Nalle Puh bil som blinkar och låter och som hon kan sitta och ta sig fram i själv, gissa om ettåringen blev glad! Det här att det ska låta verkar vara populärt för folk att ge bort. Kusinerna från landet kom med en rallytupp som galer så fort man tittar på den. Så morgonen har varit livad idag kan jag lugnt säga med galande tuppar och tutande. Undra om det är för att jävlas med föräldrarna som man ger bort sådana här saker eller om det är med tanke på barnet? Även brevbäraren kom med paket till E. Det var Tant K som skickat ett paket från Spanien, en urhäftig jacka, E kommer att bli häftigast i hela stan med den, det coolaste är att jag har en liknade. Sen var det ett tillhörande kort som spelade Happy Birthday, detta tyckte E var jättekul och sprang omkring med kortet och viftade och spelade… Tant K ringde även sen på kvällen men lyckades träffa in när det var som mest folk och rörigast här…. typiskt så vi hann inte byta speciellt många ord. När allt var över och E badat och somnat som en klubbad säl var det äntligen dags för sprätten och mig att ta en runda med pudeln. Egentligen var det meningen att mormor i historien skulle ha varit med och firat E hela dagen, hon hade tagit ledigt från jobbet var riktigt på hugget men även hon drabbades av våra magsjukebaciller på lördagen och fick tillbringa E`s födelsedag med att slita ut toaletten där hemma

Kalasad!

Då så var den kalasade helgen över, något lugnare än vad som var scenariot. Eftersom magsjukan har härjat villt här hemma blev kusinernas besök inställt eftersom de var livrädda att någon liten bacill gömt sig i något hörn. Vilket gjorde att kalaset firades här hemma med farmor, farfar (med hund!) samt mormor och morfar. Vi blev nämligen helt förvånade över att hundarna kom överens så sprättens vistelse hos pudeln blev inställd men de har träffats ändå och haft riktigt skoj med massor av bus. När collien (farmor och farfars hund) och sprätten träffades för en vecka sedan var de helt tokiga men nu var de liksom kolugna, låg i ett varsitt hörn och sov. Eftersom farmor och farfar var här redan i fredags passade C och jag på att utnyttja dem som barn och hundvakt och gå ner i källaren för att inventera förrådet… suck vad skräp man kan ha, vad kommer allt ifrån? Det måste producera sig självt där nere. En hel massa har blivit slängt, ännu mer kommer vi att skänka till ”ta till vara” och vi har ändå förmycket där nere. Det lilla kalaset var trevligt och mysigt med mycket skratt och E gick bara omkring och var jätteglad. Mindre roligt tyckte hon nog att det var inatt då hon vaknade och kräktes ner hela sängen och alla gosedjuren men efter tvätt och ny pyjamas somnade hon så gott i min famn och har varit kanonpigg hela dagen. Själv försöker jag nu intala mig att jag bara inbillar mig att jag mår dåligt igen, jag vill inte få magsjuka igen, det är tråkigt, det är jobbigt och äckligt. Jag som levt mitt hela vuxna liv, hittills, utan att få ”riktig” magsjuka. Har varit på mysko ställen och ätit mat och druckit vatten utan att bli speciellt påverkad, men tydligen är barnbaciller riktigt farliga. (det kanske går att använda i någon form av kemisk krigsföring?)

Annars är jag mest förundrad över att melodifestivalen kan engagera så många (tydligen även mig just nu) var jag än läser så har alla en åsikt, tydligen så hur arrangörerna än vrider och vänder så blir det ändå fel låt som vinner. Nu är det tydligen många som är helt övertygade om att kattskråla och hennes Evighet inte håller utomlands och då framför allt i de gamla öststatsländerna. Själv skiter jag i vilket, det har liksom blivit för stort i flera bemärkelser, förmycket ståhej och för många länder. Men jag kommer säkert att kolla ändå… suck! (min personliga favorit i den svenska uttagningen var Andreas Johnson, för den som vill veta)

Annars tänker jag idag mest på vad jag gjorde för ett år sedan, det är liksom lite speciellt att föda barn och allt som hände tiden innan har tydligen etsats sig fast i minnet. Speciellt när jag ligger och blåhåller i sängen och fräser att – det ska kännas mer! när C tycker att det är läge att åka in till förlossningen. (visst hade jag rätt, det känndes mer men det hade även C, för när vi kom in så gick det fort.