Ett blankt papper

Ett blankt papper – vad gör jag med det? Jag kan skriva, rita, knöla ihop det eller som i det här fallet med ett tomt dokument – kasta det i papperskorgen eller bara stänga ner det. Jag har dock bestämt mig - jag ska få ner något, sen om det blir väsentligt eller bara en massa dravel som vanligt är väl en annan historia.
Jag kan försöka sammanfatta mitt liv med sex ord, inspirerad av Hon i Finland detta fenomen är något jag funderat över sedan jag hörde det för första gången, men - nä jag är lika blank som papperet när jag började.
Något som upprör mig i dagens tidningar? Massor men jag har gett upp mot alla mord, dödsfall, sexism och bantningshysteri.

Åh - nu kom jag på något! (med tanke på dagens tidningar) Härom kvällen när jag kröp ner i kontoret för att läsa min bok fick jag tokångest som i sin tur smittade av sig på mannen. Nu undrar alla - vilken är boken? Marian Keyes ”Är det någon där” Jag som började läsa den för att jag alltid har skrattat så tårarna har runnit åt hennes böcker tidigare men nu kom de av en helt annan anledning… först på slutet fick jag ett hysterisk Marian Keyes flabb (halv två på natten) Vad den handlar om? Det kan jag ju inte avslöja för de som inte har läst den och ni andra förstår! Hur som så var boken avklarad på tre kvällar och nu får jag återgå till Maja Lundgrens feministiska knytnävsslag mot kultureliten - ”Myggor och Tigrar”.

I ett försök att liva upp tillvaron drog hela familjen in till stan för att gå på museum i söndags. Jag var visserligen lite skeptisk hur det hela skulle gå med en treåring och en femtonmånades i sällskap. Men det hela gick suveränt (jag är fortfarande i chock). Stockholms stadsmuseum visade sig gå hem hos de små. (E leker numera museum på dagis) Efteråt drog vi på en helt underbar brunch! Med allt från mozzarellasallad till pannacotta. Barnen var som änglar, långt ifrån det kladd och ljudyttringar som brukar förekomma här hemma under middagarna. Äventyret avslutades i en lekpark med gungor och annat spännande skoj. En dag befriad från tvättberg, grusiga golv (och sängar) och de vanliga lekparkerna.

Förövrigt kan jag berätta att jag orsakade ett stort jubel (till mitt stora förtret) när jag uttalade träd med E! Det här bara att konstatera att jag har bott här för länge, tacka vet jag och få bo i Falun och bli inspirerad av ett härligt dalmål! (och kunna åka buss utan att bli hotad till livet)

Annars funderar jag över om jag har gått och blivit en tvättäkta materialist, det är massor av saker och prylar jag tycker att det där vore roligt att ha. Just det där att det vore roligt att ha vissa prylar tyder på att något allvarligt håller på att hända. Vad det är för prylar? Tja en ny mobil vore inte fel eftersom den jag har lever sitt eget lilla liv numera -men va fan den funkar ju!

Bättre än såhär blir det inte!