Allora

Det slår mig när jag sitter här och har fastnat i Solens Mat – jag har min egen bullriga italienska familj som jag alltid har drömt om. För just idag fyller den älskade (trotts att han har snaggat sig och ser ut som en skabbräv…) manen år. Planerna var att äta köppizza med svärföräldrarna och liksom bara vara. Men innan kvällen är slut sitter syskonen här med sina familjer och varsin pizza och det är ett väldigt glatt och stojigt gäng som sitter där och bara är glada och skrattar precis som man gestaltar den italienska familjen på film så vad kan jag säga med än –Allora! (och vilken tur att vi gjorde en stor tårta)
Vad är nytt sen sist då?

Ja det kan man undra…

Jag kan alltid göra ett försök att berätta om när Sprätten och jag var på vår så gott som dagliga skogspromenad… Vi bor på ett fantastiskt ställe nära till natur och det utnyttjas, en natur som har spår av de senaste årtusendena heller rättare sagt från istiden. Inte så långt härifrån finns sk. offerkällor eller jättegrytor. Dessa jättegrytor är utformade av inlandsisen och senare har människors behov av förklaring och fantasi skapat benämningen - offerkälla. Hur som har jag vetat att det finns en hel del fornminnen häromkring och en underbar dag när jag och sprätten hade gott om tid och gick där och filosoferade bestämde jag mig för att kolla upp några av dessa. Jag trodde att jag letade efter en gammal bosättning men när jag hittade dessa jättehål i marken förstod jag vad det var frågan om men tänkte inte tanken att det var halt, djupt osv. Och vem är inte framme och är nyfiken och nosar på vattnet och trillar! Jo Sprätten… okej att han blir blöt och smutsig (det har ju liksom hänt förut…) men han når inte botten och jag vill ju heller inte trilla i så paniken börjar liksom komma lite lätt men jag får i alla fall tag i halsbandet och lyckas dra upp honom så han själv kan hjälpa till med framtassarna och därmed lyckas få upp honom ... Tack och lov!

Sen har det firats bröllopsdag en tillställning som firades med kärlek och en liten middag på en krog inne i stan, men eftersom vi saknade våra barn väldigt mycket och vi fortfarande har lite busskräck sen kniv/skruvmejsels incidenten för ett årsedan så valde vi att åka hem medan det fortfarande kan anses som säkert att åka buss. (Fast det trodde man ju att det var en söndag fm också…)

Sen har det även varit några turer norrut till mina föräldrar för att vara en hjälpsam dotter... Pappa har lyckats med att gå tre veckor med brutet lårben utan att veta om det… -Jo det gjorde lite ont men jag kunde ju gå… och det var ju inget som stack ut…