Det är inte lätt att bli nollåtta....

Hur svårt kan det vara? Att vara bara lite hjälpsam när det kommer någon dragandes med en barnvagn… tydligen är det väldigt svårt häromkring. Att hålla upp en dörr är tydligen alldeles för mycket begärt. För att inte tala om att resa sig upp från det åtråvärda sätet på bussen och hjälpa till när barnvagnsekipaget ska av eller på, suck! Om man mot förmodan skulle få hjälp med barnvagnen är det av en förälder med sisådär tre egna barn i släptåg som väller iväg åt alla möjliga håll, tydligen är det som krävs för att det ska gå att vara hjälpsam. Behöver jag tillägga att jag själv försöker hjälpa till så fort det går (och placera den egna vagnen så den är lite ivägen för de som inte tänkte på att hjälpa till, hehe…)
Det finns något som i alla fall är positivt med bussåkandet. För 20 spänn får man åka hur mycket som helst på en timme, kanon om man bor där vi bor nu och ska in till city för att inte tala om att man åker gratis som barnvagnsförare! Så det är väl bäst att inte gnälla allt för mycket.. jo förresten va fn.. det skadar inte att vara hjälpsam!

Tydligen är det så att det krävs en liten förklaring till vad ”nästa Finland” betyder. Jo såhär är det. Att de hus som går under den benämningen ligger så långt ut på ”fastlandet” att havet är så gott som granne och där efter kommer ju Finland. Även om det går bussar och det är viss civilisation med dagis, skola och affär, känns det som om det är lite för långt ut i ”idyllen”. Hussökandet fortsätter dock med ljus och lyckta i en klang av ett svagt mutter av att det är hutlöst dyrt allt och att vi inte anser att det är värt det och att allt skulle handla om att tjäna pengar och därmed skulle det bli för lite tid för familjen (fast familjen behöver förstås tak över huvudet…) Tänk om man hade råd att betala av en rust med 500.000 i månaden i ett år (ja ni läste rätt) som en husägare har i närheten där C jobbar. Behöver jag till lägga att jag tycker att det är horribelt? Det kan inte vara nyttigt att ha så mycket pengar.

Annars har fästingsäsongen dragit igång… läbbiga djur (heller vad man ska kalla dem). Sprätten har redan varit värd till några och dom är så läbbiga att plocka bort. Men nu så har han fått några magiska (giftiga) droppar i pälsen så de ska inte komma i närheten av honom. Dessa djur och hysterin runt hur tokigt det kan gå om man skulle blir biten, har gett en massindustri på ställen man kan vaccinera sig. Dels går det att göra på den vanliga hälsocentralen (helgfria tisdagar och torsdagar) eller så kan man välja att få sin spruta på fästingbåten eller varför inte på fästingbussen… Detta har givetvis skapat funderingar hos mig och då framförallt för E skull. Detta ledde till ett samtal till BVC där bla situationen med sprätten och hans sovvanor togs upp. Barnmorskan skrattade och sa att vill man vaccinera kan man göra det men tydligen av någon anledning som man inte vet ännu så är barn under 3-4 år väldigt tåliga ifall de skulle bli biten och att det nästan är bättre att de får ett livslångt skydd på detta sätt… Annat är det med oss vuxna, C är vaccinerad och med det ”ser” man fästingar överallt.. men jag lär väl fundera ett tag till hur jag ska göra..

Det är inte lätt att bli nollåtta…..