Intensiv kärlek till allt och alla

Jag har insett att jag är så otroligt lyckligt lottad. Jag har en helt underbar familj man, barn och hund saker som gör att livet känns helt underbart. Jag är älskad, jag känner det, jag ser det och jag får höra det. Därtill kommer att jag älskar, helt underbart, ett givande och tagande utan att behöva reflektera över det.
Vi bor hyfsat perfekt, närhet till storstan, förskola och ändå ha skogen runt knuten. Underbara grannar som är som änglar, trevliga, roliga som ställer upp som barnvakt, hundvakt och som ypperligt sällskap.
Jag har ett jobb som jag verkligen trivs med, det är helt fantastiskt att få sitta på bussen och känna att det ska bli roligt att komma till jobbet och veta att jag behövs och är uppskattad. Jag får göra det jag vill, jag får undervisa, vara medmänniska, pyssla, vara ute .
Ni som känner mig vet att det inte alltid har varit så. Att det var en tid då livet inte var så ljust och jag föredrog att vara under täcket istället för att gå ut. Hände det att jag gick ut så ville jag genast hem för att det var jobbigt att möta människor. Det rann många, många tårar under denna period.
Jag funderar ofta på om jag upplever denna lycka som jag upplever nu, att jag upplever den mer intensiv och stark? Just för att jag har upplevt motsatsen.
Däremot vet jag att jag tar vara på min lycka nu just för att jag vet hur otroligt jobbigt det kan vara att känna sig som levande död .

Tidsfördriv

Konsten att göra allt annat än det jag ska har jag blivit en mästare på!
Just nu borde jag plocka undan på mitt köksbord efter en pysselkväll med dottern, jag borde även plocka undan en massa ren tvätt innan den dammar igen, jag borde skicka ett sms och höra om grannen ska med ut med djuret om en stund, planera morgondagens bröllopsdag.
Vad gör jag? Jo jag sitter här och surfar runt, skriver detta svammel, skandal kan jag sammanfatta det hela med, bäst att ta tag i saken och göra lite hushållsysslor men först ska jag surfa lite till….

Nya tider...

Jag har fått veta att det ska bli lite omorganisering där jag jobbar, något som jag tycker ska bli jätte roligt, för jag kommer (under förutsättning att det blir som det nu är sagt) att få arbeta mer självständigt och med en inriktning mot det jag är utbildad till. Jag har stora planer på att försöka dra igång en mer samhällsinriktad verksamhet för de små liven, att använda mig av de museer som finns i staden och arbeta på ett enkelt och lättförståligt sätt kring olika teman. Nu gäller det bara att få ledningen med på mina planer, men jobbar man på en skola där humanistiska värderingar är ett att de viktigaste pelarna i undervisningen så ska det nog gå att lösa. Kanske det ska sluta i en skoltidning vem vet. Det ska bli så spännande!