Grupper och sånnt...

Jag måste erkänna att jag har fastnat i Facebookträsket ,jag kan sluta när jag vill, om jag vill. Nu är det väl inte så allvarligt som det kanske låter men jag sitter här framför min dator och kollar in där med jämna mellanrum. Jag har fortfarande inte hajjat vad som är så speciellt, men största anledningen till att jag är där är att kunna visa de jag vill och som jag inte träffar speciell ofta MINA foton. Jag måste säga att jag har övervägt att skippa allt med tanke på den debatt om att FB blir ägare till MINA foton när jag laddar upp dem men avstått. Jag blir så förbannad på mig själv för att jag inte reagerar mera eller varför inte -jag kanske skulle gå med i gruppen ”My photos are MINE! NOT Facebook's!” Jag har lite svårt att förstå vitsen med dessa grupper och Causes visst jag visar står i vissa frågor men sen då, vem är det som bryr sig? Jag tror inte att regimen i Burma höjer det minsta på ögonbrynen för att ” Support the Monks' protest in Burma” har 437,838 anhängare på FB. Fast det är väl så att i det flesta fall så lindrar man sitt eget samvete och går med i dessa grupper och tänker att –Nu har jag alla fall gjort någon ting, jag visar vad jag står och kommer med i ”statistiken ” som en siffra som har en åsikt. Saken är den att det borde vara så mycket bättre att engagera sig aktivt och fysiskt, mer än bara en knapptryckning på tangentbordet.

Tar det aldrig slut?

Tvättberget, tar det aldrig slut? Så fort vi kommit ner till botten av tvättkorgen är det bara att börja om och då med kläderna som ligger utspridda lite överallt. Och vips så är det överfullt igen, Suck!

I hopplockandet av saker, tar det aldrig slut? Det är ett konstant plockande av saker i detta hem. Vi plockar och plockar och försöker lägga tillbaka sakerna där de hör hemma men av någon konstig anledning så kommer man på att den här saken har jag placerat på sitt ställe alldeles nyss!

Grushögarna på golvet, tar de aldrig slut? Vi skulle kunna ha ett konstant utsug av skräp och dam och det skulle alla fall finnas små högar av grus och dam. Det slår aldrig fel, vi dammsuger moppar osv och så fort det är klart så kliver man på något som knastrar eller ligger och flyger omkring.

Ja som ni förstår så lever jag i en total röra där vi försöker hålla ordning men får vara glad om vi hittar sängen!

Vardagsfilosofi

Jag måste börja lyssna på P1 mer! Igår när jag skulle försöka att få en lille sonen att sova lyssnade jag med ett halvt öra och fick mig några riktiga tankeställare. Allt handlade om en kille som hade haft väldigt tydliga mål i livet och betat av dessa ett för ett mycket målmedvetet. Ett var att cykla genom Kina, han lärde sig kinesiska och tog sig dit och skaffade sig en cykel (kort sammanfattat) När han var där ute i ödemarken blev han rånad och snudd på mördad. Han klarade sig och fortsatte sin resa men nu med helt andra värderingar och målsättningar. Han blev ödmjuk och tolerant något som han kanske inte direkt varit innan. Det första som jag kom att tänka på var – måste en del människor ha en näradöden upplevelse för att bli ödmjuka? Måste mänskligheten nära på gå under, apropå näradöden upplevelse, för att vi ska ta ett gemensamt ansvar för varandra och våran jord? Tydligen verkar det vara på det sättet.

Nästa grej som denna stund gav min hjärna sysselsättning med var att börja lista saker som är mina ”målsättningar”

- Resa tillbaka till Etiopien och visa min familj en underbar (men tragisk) verklighet. (jag måste komma ihåg att skriva till mitt fadderbarn)

- Sälja alla materiella prylar och dra till Nordafrika (Marocko eller Tunisien) och öppna hotell.

- Sälja alla materiella prylar och inse att prylar inte är allt. (man ska inte äga mer än vad man kan bära)


Fast det bästa vore kanske att jag hade mer realistiska målsättningar som

- Skaffa mig ett vettigt jobb
- Skaffa mig ett större banklån så vi kan inreda vinden
- Lev i nuet och må bra. (och det är ju det jag gör!)

Måste även tipsa om en annan blogg, den som er lite perspektiv på "internetandet" och bloggandet. Familjen i Kenya som skriver sin blogg för hand med penna och papper...