Grupper och sånnt...

Jag måste erkänna att jag har fastnat i Facebookträsket ,jag kan sluta när jag vill, om jag vill. Nu är det väl inte så allvarligt som det kanske låter men jag sitter här framför min dator och kollar in där med jämna mellanrum. Jag har fortfarande inte hajjat vad som är så speciellt, men största anledningen till att jag är där är att kunna visa de jag vill och som jag inte träffar speciell ofta MINA foton. Jag måste säga att jag har övervägt att skippa allt med tanke på den debatt om att FB blir ägare till MINA foton när jag laddar upp dem men avstått. Jag blir så förbannad på mig själv för att jag inte reagerar mera eller varför inte -jag kanske skulle gå med i gruppen ”My photos are MINE! NOT Facebook's!” Jag har lite svårt att förstå vitsen med dessa grupper och Causes visst jag visar står i vissa frågor men sen då, vem är det som bryr sig? Jag tror inte att regimen i Burma höjer det minsta på ögonbrynen för att ” Support the Monks' protest in Burma” har 437,838 anhängare på FB. Fast det är väl så att i det flesta fall så lindrar man sitt eget samvete och går med i dessa grupper och tänker att –Nu har jag alla fall gjort någon ting, jag visar vad jag står och kommer med i ”statistiken ” som en siffra som har en åsikt. Saken är den att det borde vara så mycket bättre att engagera sig aktivt och fysiskt, mer än bara en knapptryckning på tangentbordet.