Prylar

Ha, prisa gud – skatteåterbäringen är här! och förbrukad, investerad i en ny dator samt ett mobilt bredband. Jag har alltså fallit för frestelsen att köpa mig något nytt egentligen ganska onödigt eftersom den gamla datorn fortfarande fungerar och det finns bredband i hushållet, fast i fast form (om man nu kan säga så). Men va sjutton någon gång i livet måste även jag få unna mig något och när nu för första gången ekonomin i boet är i någon form av balans, tyckte maken och jag att detta var en bra investering enbart för nöjes skull. Om jag nu vill har jag möjligheten att låsa in mig på toaletten och surfa – är inte det frihet så säg! Däremot har jag lite ågren över att jag har köpt en materiell, ganska pryl…

Häromdagen intog jag och mina kollegor Ålandshav, en riktig höjdare måste jag säga trots att kryssningsgästernas medelålder var runt 70. Hur som hade vi riktigt kul –så kul att när jag dagen efter gick om kring i taxfreebutiken kom och såg diverse spritflaskor kom jag på massor med drinkar som jag druckit på kvällen. Summa summarum god mat, god dryck och glada kollegor en perfekt kombination!

Nu väntar midsommar med besök i Sandviken och Åmot samt Lövåsen . Fullbokat med andra ord och mer skulle vi vilja göra. Orsaken är att maken inte får vara ledig på midsommarafton eftersom gräset på golfbanan växer trots midsommarafton, stress det är härligt det!

Listan...

Saker som jag går omkring och tänker på som jag ska skriva om här…
• Träningen
• Bussen
• Barnen
• Knäppa människor
• Städningen av hemmet eller rättare sagt den obefintliga städningen av hemmet
• Hunden
• En dag på jobbet
Vad är det för liv jag lever, vad skulle hända om vi tog och öppnade detdär hotellet i Sahara?

Det lever!

Nä det är dags att åter igen skrämma liv i denna blogg, vad jag ska skriva om är som vanligt ett mysterium men det lär väl visa sig.

Dagen till ära tillbringar jag hemma för att torka kräk och tvätta ner kräkta saker –kläder, lakan, täcken, gosedjur osv.. jättekul! Dagen får liksom en extra sving när sonen väcker en kvart i sex på morgonen och skriker i förtvivlan att han har ooont i maaagen, för att i nästa sekund kräkas över mig i sängen.

Nåja, det är väl sånt som gör en starkare som förälder. Det bidrog även vattkoppsepidemin med, samanlagt var vi hemma i 3 veckor och gjorde vårt bästa för att lindra klåda och annat obehag för dom små liven. Men jag måste erkänna att jag snabbt tappar intresset och tålamodet först med allt gnäll som det innebär med sjuka barn sedan när dom små älsklingarna börjar bli något så när friska så blir det en form av dötid där dom är för pigga att sitta stilla och pyssla/tv allt för länge men ändå för sjuka för att dra iväg på äventyr… Men jag är väl en dålig förälder som känner så…
Sonen ja… sonen tror att han har en snippa, helt alvarigt en kväll när vi gått och lagt oss säger han – jag har ont i snippan. Kilar upp till pappa och säger samma sak där och pappan frågar något fundersamt vad han ska göra åt det. Sonen svarar –smörja och drar ner blöjan och visar att det är snoppen som behöver smörjas. Pappan smörjer och sonen blir nöjd. Tillägas bör väl också att sonen denna kväll hade två pippi-tofsar i håret och rosa tröja att sova i. (Vill vara precis som storasyster..)

Underbart

Jag måste bara få visa hur underbart mitt arbete kan vara. Jag har möjlighet att vistas ute sådana här underbara dagar –Love it!

Mera...

SÄPO, Älgar och orientaliskdans

Jag måste börja fylla mitt liv med något meningsfullt eller ska jag kanske kalla det för egentid som det så populärt heter. Ägna mig åt någon form av fritidsaktivitet, motion (hua vilket hemskt ord). Det där sista var jag visserligen inne på sist jag skrev ner några rader och visst jag går från Slussen in till jobbet de dagar det funkar men hur spännande är det att gå – egentligen? Visst, Skeppsbron och Kungsträdgården är vackert en solig höstdag men ändå. Jag vill ha lite mer utmaning än att snubbla över SÄPO utanför slottet. Sen är det liksom så att det gås även en hel del med Neo (och då är utmaningen att få Neo med sig när vi möter Fru Älg med kalv…) Fast just i skrivande stund kom jag på att stället där jag dansade orientaliskdans vid, när vi flyttade hit, ligger inte alls långt ifrån där jag jobbar! Ha, here i come! Bellyfitness vore kanske något.
Sen måste jag även passa på att sprida att länktips om ”någon sida” där det går att få enbart sin favorit musik spelad. Kräver lite arbete men det är värt det. Helt underbart.

Bulldeg

Jag har kommit till en skrämmande insikt. Jag vet inte vad jag ska kalla den eller om jag ska försöka att göra något åt denna insikt men har insett att det är nog ganska lönlöst. Vad är det då som är lönlöst? Jo att slåss mot tiden. Jag började fundera över detta för ett bra tag sedan men kom liksom inte på något vettigt. Det jag talar om är min ständiga trötthet som liksom inte vill ge sig. Jag tycker att jag sover dom rekommenderande timmarna och visst – jag är småbarnsmamma men så jobbiga är dom små liven faktiskt inte. Nu är det så att det inte bara handlar om fysisk trötthet utan även en yttre trötthet som tar dig uttryck i att jag ser ut som något som hör hemma i en skräckfilm på mornarna när jag kommit upp. Nu har jag väl aldrig lagt ner någon förmögenhet på krämer och dylika prylar men när jag börjar fundera på att jag kanske skulle behöva någon form av mirakelkräm har det gått för långt! Sen är det den här bulldegen som har fastnat på kroppen som liksom är stört omöjlig att göra sig av med. Jag kan vara hur nyttig som helst men det händer inte mycket och det är i alla fall som om jag vore överjäst.
Hur som så kommer visdomen med åren … och det är just där i det ligger - åren, tiden – jag åldras! Hjälp, är väl en normal tanke, men när insikten kom, insåg jag att det kanske är ett tecken på att jag ändå lever och är dödlig (missförstå mig rätt) Att kroppen och huden måste skötas men ändå inte går att ha i nyskick hela livet. Jag har trots allt fött två barn och eftersom att jag inte är Hollywood stjärna och multimiljonär så har jag inte haft möjligheten att ha en personlig tränare och kock efter födslarna. Så den där bulldegen ska jag väl bara vara glad åt egentligen… Men med denna insikt har jag börjat gå till jobbet, nåja i alla fall från Slussen, extra promenader är alltid bra har jag läst… Samt att jag härom dagen flörtade med min granne som jobbar på fina skönhetsbutiken om att få lite prover på krämer, och visst inga problem, några timmar senare hade jag en söt liten ”godispåse” här hemma. Det ska bli väldigt intressant att se hur jag kan kombinera min insikt om ålderdom samt ytterligare tappra försök till miss universum titeln…