Flyttpanik

Snar t är det dags, snart, om en vecka för att vara exakt. – Flytten alltså. Oj vad vi längtar och väntar men saken är den att det märks inte på en pinal här hemma. Vi har alltså inte börjat packa, vi har inte inskaffat de möbler vi hade tänkt oss. Utan vi har bara låtit tiden flyta förbi i en strilande fart. Kanske inte så smart men det känns lugnt ändå! Tiden har mesta dels gått till att jobba, vaba och vara sjuk.
Det är bara att hoppas att det vänder nu!

Intensiv kärlek till allt och alla

Jag har insett att jag är så otroligt lyckligt lottad. Jag har en helt underbar familj man, barn och hund saker som gör att livet känns helt underbart. Jag är älskad, jag känner det, jag ser det och jag får höra det. Därtill kommer att jag älskar, helt underbart, ett givande och tagande utan att behöva reflektera över det.
Vi bor hyfsat perfekt, närhet till storstan, förskola och ändå ha skogen runt knuten. Underbara grannar som är som änglar, trevliga, roliga som ställer upp som barnvakt, hundvakt och som ypperligt sällskap.
Jag har ett jobb som jag verkligen trivs med, det är helt fantastiskt att få sitta på bussen och känna att det ska bli roligt att komma till jobbet och veta att jag behövs och är uppskattad. Jag får göra det jag vill, jag får undervisa, vara medmänniska, pyssla, vara ute .
Ni som känner mig vet att det inte alltid har varit så. Att det var en tid då livet inte var så ljust och jag föredrog att vara under täcket istället för att gå ut. Hände det att jag gick ut så ville jag genast hem för att det var jobbigt att möta människor. Det rann många, många tårar under denna period.
Jag funderar ofta på om jag upplever denna lycka som jag upplever nu, att jag upplever den mer intensiv och stark? Just för att jag har upplevt motsatsen.
Däremot vet jag att jag tar vara på min lycka nu just för att jag vet hur otroligt jobbigt det kan vara att känna sig som levande död .

Tidsfördriv

Konsten att göra allt annat än det jag ska har jag blivit en mästare på!
Just nu borde jag plocka undan på mitt köksbord efter en pysselkväll med dottern, jag borde även plocka undan en massa ren tvätt innan den dammar igen, jag borde skicka ett sms och höra om grannen ska med ut med djuret om en stund, planera morgondagens bröllopsdag.
Vad gör jag? Jo jag sitter här och surfar runt, skriver detta svammel, skandal kan jag sammanfatta det hela med, bäst att ta tag i saken och göra lite hushållsysslor men först ska jag surfa lite till….

Nya tider...

Jag har fått veta att det ska bli lite omorganisering där jag jobbar, något som jag tycker ska bli jätte roligt, för jag kommer (under förutsättning att det blir som det nu är sagt) att få arbeta mer självständigt och med en inriktning mot det jag är utbildad till. Jag har stora planer på att försöka dra igång en mer samhällsinriktad verksamhet för de små liven, att använda mig av de museer som finns i staden och arbeta på ett enkelt och lättförståligt sätt kring olika teman. Nu gäller det bara att få ledningen med på mina planer, men jobbar man på en skola där humanistiska värderingar är ett att de viktigaste pelarna i undervisningen så ska det nog gå att lösa. Kanske det ska sluta i en skoltidning vem vet. Det ska bli så spännande!

Höstlycka

Tiden går fort, helt plötsligt ligger dom underbart gula löven där på marken och ruttnar, det är sådär härligt kallt på morgonen, mörkret kommer tidigt på kvällen så man kan pimpa huset med värmeljus som sprider en värmande och avslappnande känsla… Det är inte så pjokit ändå med höst, jag kan faktiskt tänka mig att ha höst året om.


Nu ligger jag här och är lite småsjuk, inte jättesjuk men ändå för sjuk för att kunna jobba. Det innebär att det är mycket jag hinner fundera över. Stora saker som vad är lycka, mindre viktiga saker som var min motivation till träning är. (ja att jag är sjuk nu innebär att motivationen och hälsan mår bäst av att jag är hemma) Jag tar mig iväg och jag genomför mina pass men känner ingen lycka. Självklart funderar jag då på detta när jag ligger här.
Och inte går jag ner i vikt heller… så jag har mina funderingar på att äta upp mig till en sån där jättekvinna som man kan se i amerikanska viktprogram…

Frågan är nu vad är då lycka i detta sammanhang?

Hata SL

Jag brukar försöka att inte vara den som klagar iaf inte allt för mycket och helst inte om småsaker. Nu har jag dock kommit till den punkt då jag har fått nog och det gäller SL, det tog tre år men nu kokar jag nästan inombords. Det har alltid varit relativt fullt på bussarna in till slussen men det senaste halvåret har inflyttningen gjort sitt och förhoppningsvis även miljömedvetenheten. Det har alltså blivit knökfullt på bussarna. Det började lite smått i våras med att SL satte in extrabussar vid behov och hade man en väldig tur så kom man på en sådan. Inför hösten nu hade det utlovats bussar var 5 min under högtrafik – underbart! Men vad händer jo inte ett jota, istället har det blivit mer regel än undantag att det dyker upp en mer än överfull buss var 20 min…
Förstår ni varför jag klagar???

Massor om inget...

Ibland känner jag för att skriva frågan är bara om vad?
Det finns säkert massor jag kan skriva om men som kommer att handla om ingenting, exat som denna text gör, bara en massa ord som staplas efter varandra utan att konkret handla om något väsentligt. Frågan är då vad som är väsentligt, vad som gör en text intressant och minnesvärd vad som sätter spår hos läsaren och gör den minnesvärd.
Svaret är egentligen väldigt enkelt – allt är i läsarens värld och uppfattning.