Kalasad!

Då så var den kalasade helgen över, något lugnare än vad som var scenariot. Eftersom magsjukan har härjat villt här hemma blev kusinernas besök inställt eftersom de var livrädda att någon liten bacill gömt sig i något hörn. Vilket gjorde att kalaset firades här hemma med farmor, farfar (med hund!) samt mormor och morfar. Vi blev nämligen helt förvånade över att hundarna kom överens så sprättens vistelse hos pudeln blev inställd men de har träffats ändå och haft riktigt skoj med massor av bus. När collien (farmor och farfars hund) och sprätten träffades för en vecka sedan var de helt tokiga men nu var de liksom kolugna, låg i ett varsitt hörn och sov. Eftersom farmor och farfar var här redan i fredags passade C och jag på att utnyttja dem som barn och hundvakt och gå ner i källaren för att inventera förrådet… suck vad skräp man kan ha, vad kommer allt ifrån? Det måste producera sig självt där nere. En hel massa har blivit slängt, ännu mer kommer vi att skänka till ”ta till vara” och vi har ändå förmycket där nere. Det lilla kalaset var trevligt och mysigt med mycket skratt och E gick bara omkring och var jätteglad. Mindre roligt tyckte hon nog att det var inatt då hon vaknade och kräktes ner hela sängen och alla gosedjuren men efter tvätt och ny pyjamas somnade hon så gott i min famn och har varit kanonpigg hela dagen. Själv försöker jag nu intala mig att jag bara inbillar mig att jag mår dåligt igen, jag vill inte få magsjuka igen, det är tråkigt, det är jobbigt och äckligt. Jag som levt mitt hela vuxna liv, hittills, utan att få ”riktig” magsjuka. Har varit på mysko ställen och ätit mat och druckit vatten utan att bli speciellt påverkad, men tydligen är barnbaciller riktigt farliga. (det kanske går att använda i någon form av kemisk krigsföring?)

Annars är jag mest förundrad över att melodifestivalen kan engagera så många (tydligen även mig just nu) var jag än läser så har alla en åsikt, tydligen så hur arrangörerna än vrider och vänder så blir det ändå fel låt som vinner. Nu är det tydligen många som är helt övertygade om att kattskråla och hennes Evighet inte håller utomlands och då framför allt i de gamla öststatsländerna. Själv skiter jag i vilket, det har liksom blivit för stort i flera bemärkelser, förmycket ståhej och för många länder. Men jag kommer säkert att kolla ändå… suck! (min personliga favorit i den svenska uttagningen var Andreas Johnson, för den som vill veta)

Annars tänker jag idag mest på vad jag gjorde för ett år sedan, det är liksom lite speciellt att föda barn och allt som hände tiden innan har tydligen etsats sig fast i minnet. Speciellt när jag ligger och blåhåller i sängen och fräser att – det ska kännas mer! när C tycker att det är läge att åka in till förlossningen. (visst hade jag rätt, det känndes mer men det hade även C, för när vi kom in så gick det fort.