Suckulenter

Mannen och jag kan definitivt inte klaga på att barnen inte hjälper till här hemma, frågan är bara huruvida hjälpen hjälper till eller bara sinkar de dagliga rutinerna. Nåja.. de är härliga att se.

Igår fick vi för oss att gå in i den stora blom/trädgårdsbutiken som ser ut som att växthus. Där inne var det halva priset på gröna växter, perfekt grönt är alltid trevligt. Där till hittade jag små Suckulenter att sätta i en liten båt som står väldigt bra i det lilla fönstret i trappan. Nu är jag inte den personen som har gröna fingrar när det gäller blommor, vilket gjorde att jag frågade hur man skulle sköta de små liven… Jobbar man vid en blom å trädgårdsaffär tar jag för givet att man iaf vet vad det är för blommor som finns till salu och hur de ska skötas (om inte annat lär det väl komma upp på datorn i kassan) Svaret jag fick – Öhh.. jag vet inte riktigt … Men det är inte halva priset på dem… Suck, jag säger bara suck! Men hur som så blev jag nöjd med resultatet!

Beslutsångest

Då så har det varit helg än en gång. Denna helg tillbringade vi hos mina föräldrar, vilket innebär att vi (C och jag) får sova ut, JIPPI! Visserligen har vi två helt underbara barn som sover otroligt bra om nätterna och mornarna. Dock inte till 10.00 som man skulle önska ibland och då är en utflykt till min barndoms ”stad” ett mycket bra alternativ. Mormor och morfar blir glada att få träffa och umgås med barnbarnen och vi får som sagt sova.
Fast för min del slutade vistelsen med illamående och migrän så det var osäkert om vi skulle kunna åka hem igår (söndag) men tillsist bestämde vi oss för att jag mådde ok för att åka bil i 2,5 timme. Det gick jättebra de första två timmarna, men den sista halvtimmen var en toalett något som önskades innerligt… men det hela gick bra och idag vaknade jag oförskämt pigg och alert med en massa idéer på vad jag ska göra. Baka, städa, handla, gå långpromenad med hundarna. (Ja just det hundarna i plural, idag är det min tur att vara hundvakt till grannens lilla sötnos så det är fullt ös här just nu är vår Neo och Selma som hon heter grannhunden, håller på att brottas.) Självklart så ska jag även vara mamma och aktivera mina barn men de brukar vara urnöjda med att få vara med, titta i minstingens fall samt aktiveras i sysslorna för den äldre.

För tillfället har jag även en aningens beslutsångest, jag är så sugen på att läsa en kurs vid Södertörns högskola som heter Politisk Islam. Det ska finnas platser kvar, problemet är att jag är så osäker på om jag kommer att fullfölja den och om jag hinner med… visserligen är den på halvtid och kvällstid så på det viset är det inga problem men man ska ta sig dit (Flemingsberg) Och tänk om det är urtrista studiekamrater (jag vill ju läsa med det underbara gänget från Falun) Nåja jag har för tillfället 24 timmar på mig att bestämma mig. Eller så ska jag vänta till i november för då börjar en ännu intressantare kurs – Religion, terrorism och politik..

Närmast på programmet här hemma står en liten rust och byte av sovrum. Barnen ska få gemensamt rum, vilket innebär att mannen och jag tar det lite mindre rummet som just nu fungerar som sovrum åt dottern. Dock behövs det bytas tapeter och läggas in ett nytt golv. Det är nämligen ett zoo som motiv där just nu och det känns inte riktigt som om det skulle vara det perfekta motivet för mannens och mitt sovrum… Så nu ska vi införskaffa tapeter åt det mer mörkgröna hållet och ett klickgolv för en rejäl uppryckning till sovrum.

En gång om året...

Jorå, det blev på julafton och det blev en kille… men han har inte fått namnat Jesus (då ska man väl ändå vara född på juldagen för att heta så?) Jag tycke att Nisse var ett bra namn –Tomtenisse, rumpnisse –han är både och så vad vore inte bättre? Men den gick inte hem mer än hos operationssköterskorna som var med och gjorde kejsarsnittet. Vårt egenhändigt komponerade Carl-Ozzy blev ingen hit hos den äldre generationen… Så han fick E`s namn som hon hade fått om hon varit kille.. Nu har sonen fått ett namn som var tänkt till storasyster och efter en av Astrid Lindgrens älskade figurer. Börjar på R och andranamnet blev vårt eget komponerande.
R är en mycket glad och charmig liten figur. Alltid glad (förutom när jag sätter mig vid datorn när han är vaken..) numera även mycket nyfiken. Allt ska utforskas, diskmaskinen, toalettstolen, badkarskanten, hunden, smulorna på golvet, sladdar, skållhett kaffe…. Samt givetvis leksakerna och då helst storasysters, vilket inte alltid uppskattas av E. Det senaste R har kommit på är att sätta de fyra nya gaddarna i hundens ben som tydligen smakar gott.

Det är väl det största som hänt sen sist eller rättare sagt det senaste året.. Det är förståss - vi gifte oss i slutet av oktober! och det är visserligen en ”grej” som är värd att nämna. Det var snabbt avklarat på 5 min i stockholmsstadshus, och då hade vi den ”längre” versionen. Helt i min stil inget onödigt tjat om diverse oväsentligheter -utan om att älska varandra för de vi är. Därefter avnjöts skumpa i stadshuskällaren (för de som fick dricka) Därefter intogs en middag med närmast sörjande ute på Kungliga Djurgården (det låter förnämt i alla fall) Därefter levde de lyckliga i alla år…….

Jag måste även berätta om vårt underbara område där vi bor, förutom att det är kanon för barnen och hunden så har vi lyckats fått världens kanongrannar! De är helt underbara, sanslöst roliga och givetvis trevliga. Sen har de hundar förståss och det gör inte saken sämre när man behöver hundvakt, sen är de inte sena på att vara barnvakt heller!

Tid.....

Det har inte blivit mycket till skrivande under sommaren. Orsaken till detta är en kombination av en mindre tidsbrist, visserligen kan jag omprioritera men då är det inte skrivandet jag har prioriterat och den andra anledningen är att jag är bortskämd med bredband, vilket gör att när det ska laddas upp en text tar det i dagsläget en halv dag, ungefär… eller nåt sånt.
Vad har jag då prioriterat istället för skrivande? Vila, i skuggan! Det är första gången i mitt liv jag har uppskattat skugga, annars är jag den som älskar solen och värmen. Detta har en orsak, en väldigt trevlig sådan som dock gör att min kropp inte riktigt uppskattar värme. Min kropp rymmer för tillfället mer blod och vatten än ”normalt”, plus lite annat, vilket gör att det blir extra påfrestande att röra sig överhuvudtaget och i kombination med värme ska vi inte tala om.. Lägg sedan till att springa efter en väldigt nyfiken och snabb dotter på 17 månader.. suck… Orsaken till detta? Graviditet!! Härligt, underbart, fantastiskt och allt annat positivt som man kan ge uttryck av! Humus, som arbetsnamnet lyder, är beräknad att anlända kring jul, jag ska göra allt för att knipa igen på julafton, barnet måste ju få en ”riktig” födelsedag. Blir det på julafton och en kille så kommer grabben att få heta Jesus i andra namn (det är väl nästan ett måste?) Skämt åsido, det blir vad det är och namnet tar vi när vi ser vad det är för ett litet liv. Annars så har jag mått relativt bra = ingen halsbränna!!!! (än så länge, peppar, peppar) Med E var det halsbränna från första stund, mot slutet var det så att jag inte kunde känna vissa dofter utan att få halsbränna. Dock har ryggen krånglat lite men om det beror på graviditet eller inte är lite svårt att säga eftersom jag har haft detta bekymmer tidigare men i betydligt kraftigare utryck denna gång. Men nu sitter jag här med en liten TNS apparat som gör att jag slipper det onda helt – skönt.
E har nu börjat på förskolan, vilket gör att det blir lite mer tid för vila och skrivande. (Jag hade ju hoppats på att få jobba men… återkommer till detta) Hon har gått där en vecka och hon stormtrivs, vilket är jätteskönt att veta. Det känns jättekonstigt att vara hemma och lämna iväg henne. Bra eller dåligt för henne och oss det kan diskuteras i all evighet, hur som så kommer hon inte att vara där hela dagarna.
Vad mer har hänt? Jo vi är snart radhusägare! I början av september ska magasinet tömmas och de få saker vi har här flyttas till det idylliska radhusområdet, bra för både barn och hundar! Diskmaskin, badkar, eget rum för barnen, nyrenoverat – kan man önska sig något mer? Det skulle vara att det var gratis då, men, men…. Det första jag ska göra när vi flyttat in är att låsa in mig i badrummet och bada!
Nu måste jag övergå till att berätta om mitt jobbsökande. Härom veckan var jag på intervju, allt gick kanon bra och jag var sågott som lovad jobbet, men det skulle diskuteras med rektorn och den biträdande rektorn skulle ringa dagen därpå. Jag hade gjort klart för dem att jag skulle vara föräldraledig till vårterminen men eftersom detta var ett vik under höstterminen så är det inget att ”fundera” över. Men när den manliga rektorn fick veta detta, var det helt plötsligt en tjänst där 20 % var förlagd till vårterminen, något som jag inte hade fått veta tidigare… och att det då inte var så lämpligt att jag fick tjänsten. Detta meddelades via mail. Gissa om jag har varit upprörd, förbannad och ledsen. Nu har jag lugnat ner mig och mailat med den biträdande (kvinnliga) rektorn och vi har kommit fram till att dom ska ha mig i åtanke vid nästa höststart. Det är nämligen så att detta var en skola där jag kände att jag skulle stortrivas, sättet att arbeta, elever från olika ställen i världen, allt stämde in på hur jag vill ha det. Det är dom som går miste om mig, därav att jag inte river upp himmel och jord.

Det är inte lätt att bli nollåtta....

Hur svårt kan det vara? Att vara bara lite hjälpsam när det kommer någon dragandes med en barnvagn… tydligen är det väldigt svårt häromkring. Att hålla upp en dörr är tydligen alldeles för mycket begärt. För att inte tala om att resa sig upp från det åtråvärda sätet på bussen och hjälpa till när barnvagnsekipaget ska av eller på, suck! Om man mot förmodan skulle få hjälp med barnvagnen är det av en förälder med sisådär tre egna barn i släptåg som väller iväg åt alla möjliga håll, tydligen är det som krävs för att det ska gå att vara hjälpsam. Behöver jag tillägga att jag själv försöker hjälpa till så fort det går (och placera den egna vagnen så den är lite ivägen för de som inte tänkte på att hjälpa till, hehe…)
Det finns något som i alla fall är positivt med bussåkandet. För 20 spänn får man åka hur mycket som helst på en timme, kanon om man bor där vi bor nu och ska in till city för att inte tala om att man åker gratis som barnvagnsförare! Så det är väl bäst att inte gnälla allt för mycket.. jo förresten va fn.. det skadar inte att vara hjälpsam!

Tydligen är det så att det krävs en liten förklaring till vad ”nästa Finland” betyder. Jo såhär är det. Att de hus som går under den benämningen ligger så långt ut på ”fastlandet” att havet är så gott som granne och där efter kommer ju Finland. Även om det går bussar och det är viss civilisation med dagis, skola och affär, känns det som om det är lite för långt ut i ”idyllen”. Hussökandet fortsätter dock med ljus och lyckta i en klang av ett svagt mutter av att det är hutlöst dyrt allt och att vi inte anser att det är värt det och att allt skulle handla om att tjäna pengar och därmed skulle det bli för lite tid för familjen (fast familjen behöver förstås tak över huvudet…) Tänk om man hade råd att betala av en rust med 500.000 i månaden i ett år (ja ni läste rätt) som en husägare har i närheten där C jobbar. Behöver jag till lägga att jag tycker att det är horribelt? Det kan inte vara nyttigt att ha så mycket pengar.

Annars har fästingsäsongen dragit igång… läbbiga djur (heller vad man ska kalla dem). Sprätten har redan varit värd till några och dom är så läbbiga att plocka bort. Men nu så har han fått några magiska (giftiga) droppar i pälsen så de ska inte komma i närheten av honom. Dessa djur och hysterin runt hur tokigt det kan gå om man skulle blir biten, har gett en massindustri på ställen man kan vaccinera sig. Dels går det att göra på den vanliga hälsocentralen (helgfria tisdagar och torsdagar) eller så kan man välja att få sin spruta på fästingbåten eller varför inte på fästingbussen… Detta har givetvis skapat funderingar hos mig och då framförallt för E skull. Detta ledde till ett samtal till BVC där bla situationen med sprätten och hans sovvanor togs upp. Barnmorskan skrattade och sa att vill man vaccinera kan man göra det men tydligen av någon anledning som man inte vet ännu så är barn under 3-4 år väldigt tåliga ifall de skulle bli biten och att det nästan är bättre att de får ett livslångt skydd på detta sätt… Annat är det med oss vuxna, C är vaccinerad och med det ”ser” man fästingar överallt.. men jag lär väl fundera ett tag till hur jag ska göra..

Det är inte lätt att bli nollåtta…..

Portad på Coop....

Oj vad fort tiden går. Vi har nu bott här i en månad, vi har hunnit tittat på hus, fått lånelöfte men ratat det hela… (det kommer fler tillfällen). Ett av dessa tillfällen var häromdagen då vi tittade på ytterligare ett hus. Detta har vi ratat på grund av att det kändes som ”nästa Finland” .. Ett nytt tillfälle kommer imorgon Onsdag, så vi får se vad som händer, fast det är hållplatsen innan ”- nästa Finland”. Men eftersom man numera bor i en kommun där var femte invånare är miljonär så borde det där med ekonomin lösa sig… (eller, för visst blir man det automatisk??)
E har börjat klättra och hon är bokstavligen överallt!! Nja än har hon inte hängt i lampan men jag är övertygad om att hon ganska snart kommer att göra det. Hon har även hunnit med att bita sig i tungan så blodet sprutade, in på bvc där de konstaterade att hon inte bitit av något så det inte var någon fara. Nästa dag lyckas hon bita sig i läppen men nu insåg C och jag att detta kommer att hända fler gånger så nu var det bara att trösta som gällde och tro det eller ej det slutade blöda och E härjade snart runt som vanligt. Det finns ingen hejd på denna lilla underbara unge, eller vad sägs om när hon springer rakt ut från våran säng, landar inte på bästa sätt men vad gör det upp ingen för att riva ner tvätten som hänger på tork. En timme senare ramlar hon ner från soffan, denna gång blev det dock lite tårar som dock snabbt torkades med hjälp av min mobiltelefon… Häromdagen gjorde vi misstaget att släppa ner henne på golvet i affären, för egna upptäckter… jag tror att personalen fortfarande hittar saker på fel ställe (även om C och jag gjorde vårt bästa för att ställa tillbaka varorna). Det fanns inget stopp på henne, hon sket fullständigt i var mamma och pappa tog vägen, allt var intressant och hon var inte nådig när vi tog av henne något. Hon var en sån där unge som man kan se ibland och tänka att man är glad att man inte har, en sån som lägger sig ner på golvet och gallskriker…. Men vi älskar henne lika mycket för det och med lite ”byttaktik” gick det bra. Dock misstänker jag att nästa gång vi kommer dit kommer vi att mötas med foton av oss med texten ”ej önskvärda kunder”….
Vädret var superhärligt några dagar så vi har varit utomhus en hel del, skönt kan man sammanfatta det med. Det börjar fyllas men båtar i hamnen, det är egentligen lite lustigt ena dagen är viken belagd med is, nästa dag isfri och vips åkte jätte båtarna i..
Sprättens favoritsysselsättning är att rulla sig i hästskit så fort han får tillfälle och då luktar han inte gott kan jag säga men han är lycklig! Sprätten har även hunnit varit med C på jobbet och jagat golfbilar samt badat i diken och dammar. Dieten som inleddes för sprätten för någon vecka sedan har gett resultat, matchvikten just nu är 35 kg. Hos veterinären tyckte de att han borde ligga runt 32 så målet finns i sikte! Det är tur att sprätten har gått ner i vikt, för han har numera bestämt sig för att han SKA sova i sängen med oss. Detta har inneburit att vi numera bäddar sängen så C och jag med gemensamma krafter på kvällen kan flytta på honom neråt fotändan på sängen. Av någon anledning kan han ta upp en hel säng och är smidig som en betongklump där han ligger….
Iövrigt ser jag fram mot söndagen, då får jag äntligen börja med orientaliskdans igen!! Jippi!!

En rapport...

Då är vi på plats, enda problemet är att den befintliga mikron bränner popcornen = katastrof i min värld.. har man inte större bekymmer är väl livet ganska lätt? Visserligen går jag runt och oroar mig för att sprätten inte ska trivas och att han ska sakna pudeln… men vi har hittat ett bra ställe där han kan springa fritt och det känns bra.

Resan tog sin tid, liksom packandet av det sista i lägenheten.. vi hade väl tänkt att vi skulle dra i väg runt 12 men det dröjde några timmar till, men då hade vi varit förbi pudeln och hans matte på trafikskolan och lämnat en stor blomma för förvaring som vi inte fick in i flyttlasset. Det var nästan så tårarna kom… det kändes så sorgligt att säga hejdå till dem.. Sprätten fick ett hundspel, Dog turbo. Så nu kan han aktiveras med att man stoppar något som han tycker om i spelet och sedan ska han med hjälp av nosen putta på en kloss som för det gotta framåt så han kan käka upp det. ( det är tur att jag inte skriver manualer..). E hade feber hela dagen och var jättekinkig, det enda som gällde var att vara i min famn så jag kunde inte hjälpa till med något, kändes jättekonstigt. Men det är en ”härlig” känsla när man är den enda i hela världen som kan trösta henne.. (Fast å andra sidan kunde jag inte göra så mycket när det gäller flytten med tanke på hur det kändes i ryggen.) E somnade nästan direkt när vi åkte men det varade halvvägs sen var det gråt och tandagnisslan i högan sky. Detta fortsatte även när vi kom fram, panik, panik. Sängen letades fram och ställdes i ordnig, välling serverades och hon somnade som den lilla prinsessa hon är och sov hela natten. Som i ett trollslag var sedan febern borta på lördagen och hon kunde tillbringa några timmar hos sin farmor och farfar. Därmed kunde C och jag fixa och plocka i den nya lägenheten och det blev kanon mysigt. Hundra gånger trevligare än den gamla lägenheten.

Dagarna har hittills tillbringats med diverse promenader. Häromdagen slog jag nog någon form av rekord. Jag tog sprätten, E i vagnen plus ”farmor och farfars” hund och gick på promenad. När vi var hit och ”provbodde” så fanns inte denna exercis på världskartan. Men nu, hux flux är hundarna polare och gick så fint på varsin sida om vagnen!

Annars har vi även hunnit med och kollat på hus. Ett tag var vi inne på att köpa det men vi insåg ganska snart att vi behöver en stabilare ekonomi innan vi slår till, tråkigt men sant för det var ett urgullit hus dock ej så stort men det skulle räcka till oss nu och bygga ut kan man alltid. Till det hörde en väldigt mysig tomt som var perfekt för E och Sprätten. Men men…