Slagen

Jag måste lägga in några rader om helgens spektakel på tv. Eurovisionsslagern. Katastrof tråkigt men ändå sitter jag där och blir helt såld. Frankrikes bidrag! Wow liksom… total nonchalans till det hela men med hedern i behåll med en störtskön låt!

Gillar!

Jag blir iaf glad och uppåt va att höra denna låt!
http://www.youtube.com/watch?v=lkeLux-laXc

Mitt Afrika

Nä om man skulle ta och sälja allt man äger och emigrera till någon härlig plats i Afrika? Jag har varit inne på det förut men mest som en fånig ide men dendär fåniga iden vill liksom inte ge med sig. Har man fått ett sandkorn från Sahara i sig så ligger det där och gnager tills det får komma tillbaka, eller hur nu ordspråket var men något ligger det i det. Öppna ett litet enkelt hotell i Douz med Sahara som närmsta granne…
Sen är det ingen hemlighet att jag kan dra tillbaka till Etiopien och göra något vettigt men jag ser svårigheterna hopa sig när det gäller pappersexercis och stämplar..
Sen var det att få resten av familjen med på mina idéer och vem har föresten sett en irländsksetter i Sahara, fast det vore en syn att se honom springa bredvid kamelerna!

Onska

Så tittade jag igår igen, på Barnmorskorna… Funderar över om vi ska ha oss en tredje… men det är väl inte så bra för hälsan antar jag. Har man snudd på riskerat livet två gånger med en lättare släng av havandeskapsförgiftning ska man väl inte utmana ödet en tredje. Men tänk vilket gäng vi skulle bli, tre barn och en glad hund och två knasiga vuxna!
Nåja den del av familjen som finns här och nu tog en utflykt till mannens jobb häromdagen.(Stället som får ens obefogade fördomar om golfare att bli befogade). Gissa om de små liven tyckte att det var roligt att åka golfbil med en glad hund springande bredvid. Sen var de små dammarna (eller vad det heter på golfspråk) en given succé, det är något speciellt med barn och vatten det liksom dras till varandra sen om det är små pölar eller hav spelar tydligtvis ingen roll. Dottern lyckades alla fall få ner ena foten i dammen, det var ren tur att inte resten av barnet for i. Men något positivt bar det med sig och det var att hon blev mer försiktig när hon traskade vidare på sin upptäcktsfärd. Sonen ville självklart göra precis som storasyster men det finns gränser även med ”fri fostran under uppsikt” så det säkraste var att bära omkring på honom i närheten av vatten.

Hur mycket ondska kan det finnas i en människa? Den frågan har ställt mig några gånger den senaste tiden med tanke på äcklet (finns många ord men det får duga) Andes Eklund. Det har väl i stort sett berört varenda en som har tillgång till någon form av media vad han har ägnat sig åt i åratal. Det som ger mig riktiga rysningar och ilska är självklart att det är barn inblandat. Sen har den geografiska punkten för hans bostad och brott fått mig fundera om man bara har haft tur ibland när man har varit ute eftersom jag ofta har tagit mig från punkt A till B ensam och orädd. Givet så vet jag att man inte ska tro på allt som står och sägs i media men nog framstår han som stereotypen för ett riktigt ärke- äckel (Nä jag har iiinnnnga fördomar) Frågan kvarstår dock hur kan en människa bli på detta sätt??

Så var det här med mina materialist funderingar. Det har tillkommit en grej. Hur mysigt vore det inte med ett fritidshus vid havet?? Hon i Finland är inne på en kolonistuga men för mig skulle det vara bättre med ett litet hus med en tomt med gräs och några träd samt en liten stig ner till havet inget märkvärdigt men ändå en avkoppling... Dream on

Åka tunnelbana

Dagen efter museum besöket kom dottern på – Men mamma vi åkte ju inte tunnelbana, vi måste åka tunnelbana!!! Så förra söndagen ägnades åt att åka tunnelbana… Det är tur att hon är lättroad.
Vi försökte även införskaffa nya ”vårmössor” lite tunnare och smidigare. Till sonen var det inget problem, han accepterade snabbt den nya utan protester. Men dottern, hon behövde minsann ingen ny mössa – Jag har ju morfars mössa, jag behöver ingen ny mössa! (med väldigt bestämd ton) Jag ska väl vara stolt att hon inte vill ha en massa nya saker och att hon tycker att det hon har duger! Men problemet med ”morfars” mössa är att den är ganska tjock, lite för stor samt har ett Skanska tryck mitt fram. Ny har jag dock i ”smyg” köpt en tunnare mössa…

I övrigt så funderar jag hur svårt det ska vara att kunna skicka diverse saker över nätet. Idag skulle jag ta ett gäng prover som skulle finnas på remiss elektroniskt vid labbet. Det var väldigt viktigt att jag kom dit fastandes, vilket innebär ingen frukost och eftersom saker och ting tar sin tid i det här hemmet så var jag runt tio, massor med folk i kö, äntligen min tur, halvelva, -personnummer tack, - nä det finns ingen remiss här, tyvärr. Hem och ringa – vi ber om ursäkt men vi har missat en grej här och gjort fel på alls remisser… så nästa vecka blir det en repris på fastandet och förhoppningsvis finns remissen där.

Annas så har jag även googlat på mitt namn (vad gör man inte när man har långtråkigt) men inget häpnadsväckandes resultat där. Men min man däremot (Hihi). Visserligen inga nyheter men han visste inte om att han fanns på nätet också, inte bara i årsböckerna.

Jag måste nämna att jag nu även har sett Barnmorskorna på TV. Och som alla som fött barn så måste jag kommentera. Tuffa kvinnor som väljer att ställa upp att bli filmade i detta magiska ögonblick som kan ta allt ifrån en halvtimme till dygn. Men jag förstår mig inte på kvinnorna som väljer att ligga ner när det bästa hjälpmedlet finns där alldeles ovanför dem. Hjälphandtaget (det man ska använda när man behöver resa sig upp ur en sjukhussäng) som var min räddning när krystvärkarna kom, ett rejältgrepp och knysta och det var över på tre omgångar. Som jag hade laddat med att träna armarna till andra förlossningen och så går det och blir kejsarsnitt, vilken besvikelse.

Ett blankt papper

Ett blankt papper – vad gör jag med det? Jag kan skriva, rita, knöla ihop det eller som i det här fallet med ett tomt dokument – kasta det i papperskorgen eller bara stänga ner det. Jag har dock bestämt mig - jag ska få ner något, sen om det blir väsentligt eller bara en massa dravel som vanligt är väl en annan historia.
Jag kan försöka sammanfatta mitt liv med sex ord, inspirerad av Hon i Finland detta fenomen är något jag funderat över sedan jag hörde det för första gången, men - nä jag är lika blank som papperet när jag började.
Något som upprör mig i dagens tidningar? Massor men jag har gett upp mot alla mord, dödsfall, sexism och bantningshysteri.

Åh - nu kom jag på något! (med tanke på dagens tidningar) Härom kvällen när jag kröp ner i kontoret för att läsa min bok fick jag tokångest som i sin tur smittade av sig på mannen. Nu undrar alla - vilken är boken? Marian Keyes ”Är det någon där” Jag som började läsa den för att jag alltid har skrattat så tårarna har runnit åt hennes böcker tidigare men nu kom de av en helt annan anledning… först på slutet fick jag ett hysterisk Marian Keyes flabb (halv två på natten) Vad den handlar om? Det kan jag ju inte avslöja för de som inte har läst den och ni andra förstår! Hur som så var boken avklarad på tre kvällar och nu får jag återgå till Maja Lundgrens feministiska knytnävsslag mot kultureliten - ”Myggor och Tigrar”.

I ett försök att liva upp tillvaron drog hela familjen in till stan för att gå på museum i söndags. Jag var visserligen lite skeptisk hur det hela skulle gå med en treåring och en femtonmånades i sällskap. Men det hela gick suveränt (jag är fortfarande i chock). Stockholms stadsmuseum visade sig gå hem hos de små. (E leker numera museum på dagis) Efteråt drog vi på en helt underbar brunch! Med allt från mozzarellasallad till pannacotta. Barnen var som änglar, långt ifrån det kladd och ljudyttringar som brukar förekomma här hemma under middagarna. Äventyret avslutades i en lekpark med gungor och annat spännande skoj. En dag befriad från tvättberg, grusiga golv (och sängar) och de vanliga lekparkerna.

Förövrigt kan jag berätta att jag orsakade ett stort jubel (till mitt stora förtret) när jag uttalade träd med E! Det här bara att konstatera att jag har bott här för länge, tacka vet jag och få bo i Falun och bli inspirerad av ett härligt dalmål! (och kunna åka buss utan att bli hotad till livet)

Annars funderar jag över om jag har gått och blivit en tvättäkta materialist, det är massor av saker och prylar jag tycker att det där vore roligt att ha. Just det där att det vore roligt att ha vissa prylar tyder på att något allvarligt håller på att hända. Vad det är för prylar? Tja en ny mobil vore inte fel eftersom den jag har lever sitt eget lilla liv numera -men va fan den funkar ju!

Bättre än såhär blir det inte!